Vet ni vad jag har? Jag har träningsvärk. Jag är så öm i mina ben att jag knappt kan sätta mig på en stol. Jag får släppa spänningen i lårmusklerna när jag har ca 10 cm kvar till stolen. Det slutar med en duns och förmodligen en öm svanskota om det inte blir bra snrt. Annars får jag väl stå upp tills värken gett sig.
Tidigare idag låg jag på mage i sängen och pluggade till min helvetestenta (som jag för övrigt ska kicka aset av på torsdag), då det knackade på dörren och jag blev tvungen att resa mig upp. För det första kunde jag knappt resa mig upp ur sängen. Kände mig som en pinne. När jag ändå lyckats ta mig upp, så skulle jag ta mig ner för trappen, vilket även det var svårt. Jag var som en gammal tant, som knappt kunde ta sig fram utan att oja.
Anledningen till värken är min stenhårda start på gymmet. Jag har hunnit med ca 8 besök där på två veckor. Igår var jag på mitt första pass. Har bara varit på gymmet innan. Jag gick på box. Satan i gatan vad roligt det var! Min första tanke när det var slut på passet var, - va redan? Det knäppaste av det knäppaste är att jag gillar att ha träningsvärk, hur ont och opraktiskt det än är.
Var ute på promenad idag med hundarna, man skulle kunna kalla det för glidning. Det var så halt att jag fick gå med myrsteg för att inte drutta på ändan. Kunde inte heller parera mina halk så bra, eftersom träningsvärken gjorde sig tillkänna vid minsta hastiga rörelse. Resultat: promenaden tog dubbla tiden. Dock inte dubbel träning.
Emil och jag skulle mysa med semlor till solsidan igår (som var skitbra!), dock var de slut när jag skulle köpa. Så idag kom Emil hem med semlor och vi fick eftermiddagsmysa idag istället. Jag gillar inte fikabröd, men semlor är fantastiskt gott! Undantaget som bekräftar regeln. Mums!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar