Weekend

Kikar in för en uppdatering. Livet springer på i hög hastighet och jag prioriterar annat än bloggen. Helgen spenderades både hemma på landet och i storstaden. Hemma hann jag med att laga en god fredagsmiddag och styrketräna på gymmet. På lördagen åkte vi till Stockholm och träffade släkt. Det var min kusin som döptes. Efter dopfika var vi proppfulla av smörgåstårta och tårta, så när vi checkat in på hotellet så drog jag med Emil till hotellets gym. Min plan på att springa runt Ulvsundasjön gick i krasch eftersom jag glömt skorna hemma. Detta resulterade i att jag fick springa barfota på löpbandet. Det måste vara effektivt för jag har grym träningvärk (nu jag har beställt barfotaskor på grund av min förtjusning). På kvällen var vi ut och åt och gick på bio. På morgonen så åt vi oss proppmätta igen på hotellfrukost och sen for vi hem till dalarna igen. Där jag hann springa runt berget i solsken. Jag har haft den bästa helgen på väldigt länge.

Så helgen gick i tränings- och ätartecken.

Aldrig har jag varit så gammal, men känt mig så ung!

Nya löparskor jag fick i 25 årspresent.

Jag slutar inte förundras över hur fantastisk människokroppen är. Redan som barn var jag intresserad av motion och olika sorters idrott. Innan vi flyttade ut på landet där möjligheten till fritidsaktiviteter blev begränsade höll jag på med bland annat gymnastik och handboll. Jag minns hur roligt det var, att delta i en klubb och åka på cup och läger. Sammanhållningen med klubbkamrater och hur kul det var att röra på sig. Mina tonår spenderade jag mest som en soffpotatis.

När jag insåg hur dålig kondition jag hade och hur kul det var att träna, satte jag fart igen. 2008 började jag springa, och jag har inte slutat sen dess. Träningens effekt vill jag aldrig mer vara utan. När jag kommer hem från en runda med stjärnklar himmel, frostbitna kinder och svetten rinnande längs ryggen. Eller slutkörd efter ett stenhårt styrkepass med blodfyllda muskler på gymmet. Varje gång känns som ren lycka.

Jag hoppas att kunna cykla mer i sommar, och att hinna med många mil på skidorna innan snön tinar. Jag fantiserar om att få börja med crossfit då det i mina ögon är ett optimalt sätt att träna på. Tyvärr finns det inte möjlighet till det i Rättvik idag, och jag är för lat för att utbilda mig själv på området. Tröttnar jag på en sak, kan jag ju alltid träna något annat. Det är det som är så bra. Alltid är något kul.

Nu kan jag äntligen åka skidor, perfekt träning! Där får hjärtat pumpa, musklerna jobba och samtidigt får jag uppleva fantastisk natur. Även om jag älskar vinterlöpning. Det är något speciellt med att springa i mörker, med eller utan musik. Att bara lyssna till mina egna andetag och löpsteg eller hög musik i öronen. Fantastiskt! Därför kan det vara svårt att välja mellan skidåkning och löpning på vintern.

Ännu bättre är att träning kan delas med kärleken i mitt liv. Emil och jag umgås på ett speciellt sätt när vi tränar gemensamt. Även om vi inte är på samma nivå, brukar vi kunna lösa det på bra sätt. Att träna med en vän är även de ett bra alternativ till att köpa en dyr fika.

Den här veckan har jag hunnit med löprundor, styrka och skidturer. Jag har precis fyllt 25 år, men aldrig tidigare har jag varit så vältränad och pigg (får man säga så i Svenne-banan-lagom-Sverige?). Trycket i mina ben den här veckan har chockat mig. Mjölksyran har lyst med sin frånvaro, det är min kondition som sätter stopp för farten. Även om jag inte är långsam så är jag heller inte snabb. Springer oftast i ett 6 min/km tempo. Mina framsteg beror på mina styrke- och intervallpass på gymmet. Jag är stark men skulle behöva träna ännu mer intervaller för att utvecklas.

Kroppen är en otrolig manick, och det är aldrig för sent att börja träna! Tack min fantastiska kropp för allt jag får vara med om.

I ärlighetens namn

Idag hade jag en inplanerad dejt coach. Vi hade en väldigt trevlig timme med vikterna. Idag blev det axlar och triceps. När dejten var slut åkte jag hem och var så uttråkad och så fruktansvärt sugen på att springa i mina nyaste nya skor. Har köpt ett par stabila nu. Så nu har jag förbrukat mina besparingar på två nya löparskor. Hoppas de håller måtten för jag är rädd att jag får stå ut med dem ett tag.

Jag gav mig ut med hög musik pumpandes i öronen och passet blev lite intervall-fartleks-inspirerat. Efter första km hade jag sprungit i ett 5,40 tempo. Precis då kom en av grannarna. Han joggade ikapp mig, men eftersom jag hade mina hörlurar i höll jag på att skita på mig. Är inte van att bli ikapp-sprungen av gubbar i skogen. Han bad om ursäkt för sin uppenbarelse och jag tog rygg på honom ett par minuter tills jag fick erkänna att jag inte kunde hålla hans tempo. Resten av rundan sprang jag lugnare. Totalt blev det 5,6 km i ett 6,43 tempo. Så idag blev det alltså dubbelpass igen! Skorna var bra och jag har inget att klaga på.

Hemma hos oss så går det åt mycket ägg. Vi köper av Emils mamma. Godare och bättre ägg har jag aldrig ätit. Närproducerat och från riktigt frigående höns. Ägg är en bra energikälla och vi har inte tröttnat på de än. Man kan göra mycket av ägg. När vi är utan ägg i kylen så känns det fattigt. Emil planerar att bygga ett hönshus i höst så vi kan skaffa egna höns i vår.

En sak jag tänkt på är tvagnings-SM som följer ett träningspass. Speciellt dagar med dubbelpass då det blir två duschar. Att träna är kul, duscha är skönt, men en väldig procedur. Det ska schampooneras, balsameras, skrubbas, tvålas och filas. Ja inte jätte noga varje gång, men iaf! Sen ska det smörjas, fönas och plattas. Ska jag iväg så ska det på lite smink också. Sen ska det på med kläder på en varm och fuktig kropp som inga kläder sitter skönt på och svetten börjar sippra fram på pannan. Trots allt så är det värt allt när jag får inta denna position, nyduschad och iklädd myskläder!

Husse är hemma

Fina lappen jag fick av fina coach.

Invigde nya skorna, de är väl godkända efter första passet.

Vårt vackra gym.

Vi var på lådan och köpte gips.

När husse kom hem igår la vi oss i en hög på soffan. Hundarna blir så glada när han kommer hem. Emil var trött och somnade.

Unboxing

Efter en sommar av slit för pengar och slit i alldeles för slitna skor så har jag nu köpt två nya par. Så idag blir det lite sko-mode-blogg. Blev väldigt glad när jag hittade de övre. Jag har undrat vad mina fötter ska ha på sig i höst, men nu har jag slutat undra. Slog även till på nya löparskor, lätt som en fjäder ska jag studsa fram på dessa Nike. Så om ni ser en brud med blå sulor så är det bara jag som springer förbi, har jag riktigt tur så ser ni bara ett blått streck som svischar förbi.

Eller som min pappa brukade säga. Vad är det som är litet brunt och åker fram i 200km/h? En trimmad köttbulle. Så mina förhoppningar finns nu om att blir trimmad av mina nya snabbskor. Tanken är att skaffa ett par till skor som är mer stabila även om de jag köpte idag har pronationsstöd så är det inte samma stöd som man får i ett par "riktiga" löpskor.

Ett par löpskor

Före. Helt nya, fulla av förväntan! Jag köpte de här innan jag opererat foten. Hoppet var att slippa operation så länge det gick. Tyvärr kunde nog ingen sko rädda mig från det. I mars var jag invalid, rehabiliterade mig dock kvickt (vissa tror det beror på min ihärdiga rehabträning). Idag känner jag fortfarande av min åkomma i foten, men det känns mindre och allt mer sällan. Hoppas att nästa sko ska få det att kännas helt bra. Jag tror det blir bra. Även om det ska tilläggas att vara utan känsel i två tår är en märklig känsla (om man nu kan ha det i känselfri vävnad?).

Efter. Ett år senare. Nöjd med den tiden vi fick tillsammans. Dock hade jag önskat lite längre livstid på dom. Så är det alltid. Lagom till de blir utslitna har man börjat gilla dom. Alla kilometer vi fick ihop. Alla årstider. Fina minnen med mina Adidas adistar salvation. Hoppas vi får några kilometer till ihop, då min plånbok inte tillåter ett par nya just idag. Silvertejp har fungerat på tidigare skor, kan funka på de här med.