Ett par löpskor

Före. Helt nya, fulla av förväntan! Jag köpte de här innan jag opererat foten. Hoppet var att slippa operation så länge det gick. Tyvärr kunde nog ingen sko rädda mig från det. I mars var jag invalid, rehabiliterade mig dock kvickt (vissa tror det beror på min ihärdiga rehabträning). Idag känner jag fortfarande av min åkomma i foten, men det känns mindre och allt mer sällan. Hoppas att nästa sko ska få det att kännas helt bra. Jag tror det blir bra. Även om det ska tilläggas att vara utan känsel i två tår är en märklig känsla (om man nu kan ha det i känselfri vävnad?).

Efter. Ett år senare. Nöjd med den tiden vi fick tillsammans. Dock hade jag önskat lite längre livstid på dom. Så är det alltid. Lagom till de blir utslitna har man börjat gilla dom. Alla kilometer vi fick ihop. Alla årstider. Fina minnen med mina Adidas adistar salvation. Hoppas vi får några kilometer till ihop, då min plånbok inte tillåter ett par nya just idag. Silvertejp har fungerat på tidigare skor, kan funka på de här med.