Nya löparskor jag fick i 25 årspresent.
Jag slutar inte förundras över hur fantastisk människokroppen är. Redan som barn var jag intresserad av motion och olika sorters idrott. Innan vi flyttade ut på landet där möjligheten till fritidsaktiviteter blev begränsade höll jag på med bland annat gymnastik och handboll. Jag minns hur roligt det var, att delta i en klubb och åka på cup och läger. Sammanhållningen med klubbkamrater och hur kul det var att röra på sig. Mina tonår spenderade jag mest som en soffpotatis.
När jag insåg hur dålig kondition jag hade och hur kul det var att träna, satte jag fart igen. 2008 började jag springa, och jag har inte slutat sen dess. Träningens effekt vill jag aldrig mer vara utan. När jag kommer hem från en runda med stjärnklar himmel, frostbitna kinder och svetten rinnande längs ryggen. Eller slutkörd efter ett stenhårt styrkepass med blodfyllda muskler på gymmet. Varje gång känns som ren lycka.
Jag hoppas att kunna cykla mer i sommar, och att hinna med många mil på skidorna innan snön tinar. Jag fantiserar om att få börja med crossfit då det i mina ögon är ett optimalt sätt att träna på. Tyvärr finns det inte möjlighet till det i Rättvik idag, och jag är för lat för att utbilda mig själv på området. Tröttnar jag på en sak, kan jag ju alltid träna något annat. Det är det som är så bra. Alltid är något kul.
Nu kan jag äntligen åka skidor, perfekt träning! Där får hjärtat pumpa, musklerna jobba och samtidigt får jag uppleva fantastisk natur. Även om jag älskar vinterlöpning. Det är något speciellt med att springa i mörker, med eller utan musik. Att bara lyssna till mina egna andetag och löpsteg eller hög musik i öronen. Fantastiskt! Därför kan det vara svårt att välja mellan skidåkning och löpning på vintern.
Ännu bättre är att träning kan delas med kärleken i mitt liv. Emil och jag umgås på ett speciellt sätt när vi tränar gemensamt. Även om vi inte är på samma nivå, brukar vi kunna lösa det på bra sätt. Att träna med en vän är även de ett bra alternativ till att köpa en dyr fika.
Den här veckan har jag hunnit med löprundor, styrka och skidturer. Jag har precis fyllt 25 år, men aldrig tidigare har jag varit så vältränad och pigg (får man säga så i Svenne-banan-lagom-Sverige?). Trycket i mina ben den här veckan har chockat mig. Mjölksyran har lyst med sin frånvaro, det är min kondition som sätter stopp för farten. Även om jag inte är långsam så är jag heller inte snabb. Springer oftast i ett 6 min/km tempo. Mina framsteg beror på mina styrke- och intervallpass på gymmet. Jag är stark men skulle behöva träna ännu mer intervaller för att utvecklas.
Kroppen är en otrolig manick, och det är aldrig för sent att börja träna! Tack min fantastiska kropp för allt jag får vara med om.
