Uppförsbacke och motvind

Snart börjar det blomma ute, bild från förra sommaren

Alla träningspass är inte roliga. Långt ifrån. Även om jag gärna önskar det. Idag var en sån dag då allt kändes tufft. Det första jag mötte när jag öppnade ytterdörren var isande vindar. Mitt hopp om att det skulle vara mildare i skogen stämde bra. Den första km innan jag kom dit pinade jag mig genom byn i blåsten. Den första km springs på asfalt i byn. Asfalt är ingen höjdare, speciellt inte när man är ouppvärmd.

Väl inne i skogen kändes värken i mina örongångar sprängande, resultatet efter blåsten och en runda som skulle springas utan musik. Har man hörsnäckor i slipper man det. Hundarna som jag ej vågar släppa i skogen nu när det finns så många björnar och annat drog åt olika håll, och skapade ett stort irritationsmoment. När det kändes som jag kommit igång och hade ett bra tempo så ska hundarna stanna och uträtta div behov.

Lagom till rundan börjar gå uppför spricker himlen upp och solen gassar ner på min numera svettiga kropp. Så nu blev det för varmt. Får lov att motivera mig steg för steg, men till slut var jag hemma. Lycklig att jag tog mig runt trots mitt dåliga humör och min dåliga inställning. Gånger som dessa är det extra viktigt att berömma sig själv. Fan vad bra att jag kutade på. Sprang på nästan samma tid som jag brukar vilken överraskade eftersom det kändes som jag kröp runt.