Trött jycke och vårigt hus.

Vad har jag gjort?

Denna vecka har jag varit på sjukhuset i fyra dagar och idag har jag även hunnit med att jobba på kvällen. Bara hem och stoppa något i magen och sen iväg igen. Beundrar folk som har barn och hinner med sitt liv iaf. Jag har inga barn, men ändå räcker inte tiden till

Hela veckan har klockan ringt fem på morgonen. Så nu är jag trött! jag har faktiskt inget emot att gå upp tidigt. jag har alltid varit morgonmänniska och haft svårt att hålla ögonen öppna efter kl tio på kvällen.

Önskar veckan hade bestått av mer än plugg, plugg och praktik men tyvärr är de det som hunnits med. Kanske kan snöra på mig löparskorna imorgonbitti innan vi ska gå på Rättviks marknad.

Uppförsbacke och motvind

Snart börjar det blomma ute, bild från förra sommaren

Alla träningspass är inte roliga. Långt ifrån. Även om jag gärna önskar det. Idag var en sån dag då allt kändes tufft. Det första jag mötte när jag öppnade ytterdörren var isande vindar. Mitt hopp om att det skulle vara mildare i skogen stämde bra. Den första km innan jag kom dit pinade jag mig genom byn i blåsten. Den första km springs på asfalt i byn. Asfalt är ingen höjdare, speciellt inte när man är ouppvärmd.

Väl inne i skogen kändes värken i mina örongångar sprängande, resultatet efter blåsten och en runda som skulle springas utan musik. Har man hörsnäckor i slipper man det. Hundarna som jag ej vågar släppa i skogen nu när det finns så många björnar och annat drog åt olika håll, och skapade ett stort irritationsmoment. När det kändes som jag kommit igång och hade ett bra tempo så ska hundarna stanna och uträtta div behov.

Lagom till rundan börjar gå uppför spricker himlen upp och solen gassar ner på min numera svettiga kropp. Så nu blev det för varmt. Får lov att motivera mig steg för steg, men till slut var jag hemma. Lycklig att jag tog mig runt trots mitt dåliga humör och min dåliga inställning. Gånger som dessa är det extra viktigt att berömma sig själv. Fan vad bra att jag kutade på. Sprang på nästan samma tid som jag brukar vilken överraskade eftersom det kändes som jag kröp runt.

Ett hundliv

När jag var liten, ville jag inget hellre än att få ett husdjur. Vi kunde inte ha för mamma var allergisk. När vi flyttade ut på landet tänkte mina föräldrar att vi kunde testa med katt. En katt är ute mycket och så länge de inte var i sovrummet så skulle det nog gå bra. Vi hämtade hem två ursöta kattungar i maj 1997. Den ena var svartvit och korthårig och den andra gråspräcklig och långhårig. Det var så mysigt att äntligen ha djur.

Sen fick vi en massa kattungar och kaniner, det var som vi aldrig varit utan djur. Vi tog igen alla år utan djur i ett nafs.

Idag har Emil och jag två hundar, och jag kunde nog aldrig föreställa mig själv som en hundmänniska för några år sen. Nu då? Skulle aldrig kunna föreställa mig hur det är att leva utan hund. Charlie (bilden) har vi haft nästan lika länge som Emil och jag hängt ihop (5 år), utan honom skulle vi känna oss vilsna. Elsa kom först förra vintern och har tagit en självklar plats i vår familj som prinsessa.

Emil går och längtar efter katt, jag kan på rak arm säga att det gör inte jag. Från att en gång varit självklar kattmänniska är jag nu en renodlad hundmänniska. Idag är mitt val enkelt. Hunden är människans bästa vän. Även om jag ibland vill lägga ut dom på för en billig peng på annons, men det är ju endast i stundens hetta och sekunden senare har jag dåligt samvete att tanken ens blev tänkt.

Skulle hellre tänka mig ett gäng höns.

Kungabröllop och förlovningsfirande

Helgen har flygit förbi. Jag var på sjukhuset och tränade på att bli sjuksyrra och Emil har huggit ved. Vi firade Valborg och firade av raketer. Ett kungabröllop gick av stapeln och Emil och jag firade 1 år som förlovade idag 1 maj. Snart får vi gå på bröllop. En månad kvar till min syster står brud!